En resa genom Europa, bl.a. Österrike, Italien, Schweiz och Tyskland.
Samma bekväma resa hem till Göteborg med Kielbåten. Vi kom överens om att det varit en bra resa, och det varit lite äventyr här och var, och väldigt varmt. Och jag och brorsan var sams hela tiden, så vem vet, det kanske blir nån mer resa framöver!
Efter lite vila i svindyra Schweiz, och ett trevligt besök vid Rhenfallet, körde vi till Lörrach inte så långt från Basel i Tyskland. Vi hade bokat biltåg. Vi var ute i god tid, och letade upp en affär för att köpa lite färdkost till tåget. Värmen förföljde oss, så vi blev sittandes utanför affären i skuggan. Till slut var det dags att leta upp lastplatsen på tåget Det var inte helt enkelt, så vi snurrade runt en del. Väl framme var det många som väntade, båda bilar och hojar.
Vi fick köra ombord, man var tvungen att ha hjälmen på, då det var lågt, och parkera på angiven plats. Personal surrade hojarna. Vi fick plats i en 6 manna hytt. Det var ytterligare 2 personer i vår hytt. Två väldigt trevliga schweiziska ungdomar, som var på väg till Sverige. De hade med sig en liten husbil på tåget. Vi fick en trevlig kväll, och sen var det dags att sova. Gick väl så där, men några timmar blev det. Frukost serverades på tåget.
Väl framme i Hamburg, körde man av på centralstationen, ungefär som om man skulle köra av på Göteborgs station. Rätt ut på en perrong, och ut i staden. En tändspole hade börjat krångla, så det var lite pinsamt att köra med höga varv och smällar genom stationen.
Vi körde från Salo, mot Winterthur i Schweiz. Men först några pass igen. Fika i Madonna di Camoiglio, och sedan Gaviopasset, ett mycket känt pass, för både mc och cyklar. På ett ställe stod det en fotograf. Man kunde gå in efteråt och köpa bilder på nätet. Rekommenderas !
Därefter Stelviopasset, smala vägarna som INTE var enkelriktade. Vissa bilar fick stanna och backa och trixa för att komma runt i svängarna.
Efter dessa pass, rullade vi mot Schweiz över ytterligare ett pass, fast mycket fina vägar med mjuka fina svängar.
Nu hade vi ungefär 15 mil kvar till Winterthur. Det mörknade på himlen, och började regna. Snart regnade mera, och började åska…Till slut var det värsta, värsta åskvädret. Det låg stora grenar på vägen, och blixtar slog ner precis runt om oss. På motsatta körfältet var det en masskrock pga vattenplaning. Men slutar man köra ? Nej nej, man måste ju fram. Vi kom faktiskt fram utan några incidenter. Blöta men inte så frusna, det var ju trots allt rätt varmt..Lite fuktigt inne på rummen, när allt skulle torka.
Ronny ville bestämt besöka Rhenfallet, då han hade minnen där från när han var barn. Och det var väldigt mäktigt och fint.
Ronny berättade att när han var liten, hade han och hans familj varit där på besök. Hans hetsiga farbror hade haft krångel med sin kamera, och blivit så förbannad att han kastade kameran i fallet !
Bodde på ett mycket trevligt hotell. Rivals Life Style hotel.Full AC och jag och Ronny hade en terrass. Dock var det så varmt så det gick knappt att sitta där. Vi fick parkera hojarna på en liten undangömd gård, bredvid polisstationen. Kändes tryggt. Tog oss till en liten officiell badplats, där låg vi många timmar och bara skvalpade i det sköna vattnet.
Ytterligare 30 mil i över 30 graders värme….
Man kan undra vad man håller på med. Så här skrev jag på Facebook
Omg, äntligen framme i Salo. Och för mina vänner som inte kör mc, kan jag säga att det är inte nån semester att köra hoj. Tänk er att sitta i solen hela tiden, i heltäckande svarta kläder, tjocka stövlar och hjälm. Dessutom sitter man på en motor, och fullt med varma bilar runt omkring. Ingen fartvind att tala om, mer som att köra i en hårfön…som varmast har vi sett 38 grader…
Men fina vägar, och häftiga tunnlar utefter Gardasjön. Inga särskilda köer, så vi kunde rulla på lugnt och fint.
Bilder kommer
30 mil idag, och första höjdpasset för mig. Nervöst, och mycket att hålla reda på. Många snabba hojar och cyklar. Efteråt så var jag helt slut, och dessutom något missljud i hojen. Tur man har en mekaniker med sig, som kan konstatera att det inte var något farligt
Ett litet missöde skedde när vi körde ut ur Salzburg. Ronny kom inte iväg vid ett rödljus, så jag och Kenneth väntade en bit längre fram. Precis när vi skulle vända, så kom han med min nummerskylt! Vilken tur att såg den ramla av. Lite silvertejp, så iväg igen !
Kenneth hade i sin ungdom varit ett ställe som hette Augustine Bräu, så vi bestämde oss får att leta efter det. Det låg lite vid sidan, men efter lite frågor så hamnade vi på rätt buss.
Väl framme, så fungerade det så här; man köper en öl, och därefter använder man samma sejdel. Det finns massor med restauranger, så man kan hämta mat där man önskar. Mycket grill. Sen sitter man under träden i en jättemysig beirgarten.
En stoppdag i Salzburg.Vi tog en sväng till Örnnästet, men jag åkte med Kenneth på hans Honda. Man för parkera och åka specialbussar upp till tunneln och hissen. Bussarna är specialanpassade med extraordinära bromsar och växellådor.
En fin resa, lite ont i ena handleden, så det behövs lite medicin.
