Kategori:Resa i Europa- vår plan är ingen plan !-2023
Jag följer Charly Sinewan, en spansk Youtuber som kört runt i massa år, 14 tror jag. Hans plan är -ingen plan, och det tänkte vi ha som tema denna resa. Vi har ett önskemål om vart vi vill åka, men är det för varmt, eller regnar för mycket byter vi riktning.
Ännu en fin semestertripp avklarade, cirka 320 mil på 3 veckor. Från 37 grader, till monsunregn. Vi har haft tur och inte kört så mycket i regn, det har varit några rejäla skurar, men sen har vi kört i utkanten av regnmolnen.
Vi har inte lyft å sadlarna en enda gång, vilket betyder att vi inte behövt plocka fram verktygen. Inte blivit stoppade av polisen, och inga fortkörningsböter. (vad vi vet, de kan ju komma efteråt)
Sista morgonen, packade vi nästan allt på Ronnys hoj, knödde ner massor i en packrulle. På min hoj packade vi bara precis det som behövdes på båten. Planen var at fylla på barskåpet, och det lyckade vi med. Även två lock öl surrade på min hoj.
Så skönt att köra uppför backen hemma, som numera är asfalterad, så man behöver inte vara orolig att vägen har regnat bort.
Katten Sixten blev lycklig, och vår goda granne Micke, blev också lycklig när vi bjöd in till en liten AW med grill !
Sköna sängar och kuddar, och svalt i sovrummet. Vaknade en gång, och undrade var vi var, och var är toaletten, tills jag insåg att jag var hemma !!!
Det här med att inte ha någon plan, har fungerat relativt bra. Vi hade ju en grundplan, och det vara att ta oss till Slovenien, och inte stressa, och det lyckades vi med. Varit lite pyssel på kvällarna, med att ta ut färden, boka hotell och skriva här. Vi har inte kört så långt på dagarna, speciellt när det var som varmast, 20 max 30 mil om dagen, väldigt lite motorväg.
Idag har vi kört till Luneburg, det ger oss cirka 15 mil till Kiel. Vill inte ha för långt att köra sista dagen. Det kan ju hända nåt utefter vägen, och man vill ju inte missa båten.
Optimistiska som vi var, började vi dagen med lite lättare klädsel under Rukkastället. Men fick snart stanna och ta på extra tröja och varmare handskar. Vi körde länge med regn runt om oss, utan en droppe, men det varade inte för evigt.
Fick till slut stanna och ta på regnjacka. Då hade vi precis kört om en traktor med husvagn. Denna körde vi om igår också, undra vart han är på väg? Han måste ju också bli tokig på alla ”Umleitung” som dyker upp.
Flera gånger ledde dessa U ut på milslånga omvägar. Gpsen fick fnatt, tills den hittade en annan rutt. Ronny är duktig på att ha koll, och hittade ibland andra vägar än U, ex. körde vi några kilometer på en cykelbana…här stänger de av en väg, för att klippa gräskanter och rensa dikena. Hade aldrig skett i Sverige.
Vackra hus, men tur man inte behövde köra på dessa kullerstenarna. Åt mycket god mat på en thairestaurang.
Bodde på Altstadsloft Luneburh. 1463:- gratis parkering på mysig innergård. Man kunde sitta ute på innergården, men av förklarliga skäl, gjorde vi inte det. Annars supermysig lägenhet, mitt i gamla staden. Incheckning via telefon och koder.
På med Rukkakläderna direkt på morgonen, det såg mörkt ut på himlen. Träffade en herre på hotellet, som suttit tre timmar på motorvägen, pga stormbyar, regn och nedfallna träd över vägarna. Tur att vi kom fram innan det. Vi valde småvägar helst av den kuviga typen. Det blir 50 80 100 å det med U (påtvingad omväg som kan ta dej långt från din rutt har man riktig otur så kommer det en till under omvägen U har du ingen koll på solen så kan du vara rätt vilse ) GPSen hanterar inte det så bra Väl framme på början på Hartz bergen blev det ett stop för att kolla var vi var, och viken svintur vi hade. Dom stekte Bratwurts med gött bröd till, givetvis så fick det bli sötdricka. Lena valde Apelsin, mitt val vad inte riktigt vad jag hoppades på, blodapelsin. Det var Hallon GöttEnDå. Vi fortsatte över berget å stöter på den där superasfalten för tredje gången under våran resa. Helt slät å förstärkta amcor räcken som fångar upp en bil hur lätt som helst, kanske inte det bästa om man kör hoj. Det rullar på lite fortare än vanligt pch efter en stund så säger vi -här har det regnat ordentligt, men vilket fäste, med tanke på full packning å stötdämpare bak i väldigt mjuk inställning. Jag är ganska övertygad om, att om man kör hastighetstävlingar med bil å kanske motorcykel, så är du inte rädd för att dö eller skada dig. Vi körde inte så för vi ska komma fram till vårat mål.. Här kör dom max 10km/tim över hastighetsbegränsningen, alla använder blinkers, ingen pratar i telefon och ingen knör sej. Det finns en stor respekt för trafikregler och många släpper fram oss när dom ser att vi är två motorcyklar. Så som många kör i Sverige har dom inte klarat sig länge i Europa .
Mest synd om Lena, vars sadel inte håller tätt. Känns kallt genom Rukkabyxorna, och blir plaskblött om man har kevlarjeansen på.
Goslar är en fin stad, med mycket gamla hus. Har flest bevarade korsvirkeshus i hela Tyskland. De hade tur under kriget, inte en enda bomb träffade staden. Här har bedrivits gruvdrift i många hundra år, ända fram till 1988. Därefter är både staden och gruvan upptagna i Unescos världskulturarv. Vi åkte ett litet turisttåg runt i staden. Guppigt på all kullersten, så det framkallade nästan lite åksjuka. Det var även trångt på sätena, så Ronny slog knäna i varje gupp. Det fick bli en riktigt god schnitzel efter den resan.
Sen kom en kraftig regnskur, och eftersom hotellet låg 25 meter från torget, så gick vi hem och vilade en stund.
När regnet avtagit, blev det en sväng på stan igen, en glas prosecco, en GT och en god tårtbit till kvällsmat.
Färdiga för avfärd
Hotellet Gästehaus Schmitz 1164:- inkl frukost. Parkering 1 Euro per hoj, som står fint på innergården . Gullig tant som skötte det hela.
Vi var optimistiska och startade dagen med sommarjacka, men fick stanna efter ett par mil, och byta till Rukkajacka. Det var lite kyligt, och kom några droppar, men blev inget mer av det.
Vi hade siktet inställt på Gotha, och körde en del motorväg i början, men sen blev det fina vägar. Motorvägen gick över massor höga broar, över dalgångar, och mot lilla bergskedjan Wald Thüringer. Här slingrade en kurvig väg, med perfekt asfalt.
Väl framme, så tog vi igen oss en liten stund på rummet. Och när vi skulle ge oss ut på stan, så kom det först en kraftig vind, och sen öppnade himlen sig med hårt regn och åska! Det blev till att vänta tills det värsta var över. Inte allt för lång stund, och sen var det uppehåll.
Gullig liten stad, med ett vackert rådhus, ett renässansslott, och en vacker fontän. Men som ni ser på bilden, lite öde…Det visade sig att alla restauranger var stängda på måndagar !!!! Och det kraftiga regnet strax innan gjorde inte saken bättre.
Som tur var hittade vi en öppen välsorterad butik, där vi köpte lite ost, skinka, oliver mm. Hotellet låg nära centrum, så det fick bli en liten sittning på rummet.
Vi bodde i en superfin liten lägenhet på Hotel am Schützenberg, mycket trevligt, med gratis parkering, bra wifi, och nära centrum. 872:- utan frukost. Nyrenoverat, och verkligen fint. Rekommenderas verkligen. (fast inte på måndagar)
Förra året stannade vi i Bamberg. Och nu längtade vi tillbaka dit. En sån fin stad ! Bra körning till att börja med, men sen började det…
Umleitung…de som har kört småvägar i Tyskland vet vad det innebär. En väg är helt plötsligt avstängd, och det kan vara flera kilometer omväg, om man ens hittar! Efter fjärde umleitung, körde vi ut på motorvägen, och bara gasade mot Bamberg.
Träffade ett par Bambergier, som trivdes i sin stad. De tyckte det var kul med en stad dit folk gärna kom. Fast riktigt bombergier blir man först som tredje generation. De tipsade oss om att besöka Dominikanerstrasse. Det låg bara runt hörnet, från där vi satt. Där serveras deras speciella öl, Rauchbier. Det har smak av varmrökt lax, och rökt korv. Hmm, behöver inte prova det igen. Men stämningen på gatan, är härlig. Både lokala förmågor, och turister.
Man får väl prova…Näää…Man köpte öl i luckan, och stod sedan på gatan och drack.Pant på glaset, 2 Euro
Bodde på Hotel international, en liten bit utanför centrum. Betalade 836:- utan frukost. Och även här glömde de ta betalt för parkeringen i garaget. Annar skulle de ha kostat 20 Euro. Litet och trång, ingen AC, men lagom varmt ute, så man kunde ha fönstret vidöppet. Lugnt med trafik utanför. Däremot en fläkt i badrummet, som väsnades så mycket, att det inte gick att tänka.
Vi körde till Augsburg…Fina vägar ungefär hälften.
Åt god mat på en liten japansk restaurang, drack japansk öl till.
Augsburg är en studentstad, men fick ingen känsla riktigt. Får fundera lite och uppdatera senare. Långa spårvagnar hade de i alla fall !
Ibis Augsburg Koeningsplatz 1146:- ingen frukost, men parkering i garaget, som vi egentligen skulle betala, men vi ”glömde bort” det, och eftersom ingen påminde oss, så blev det gratis denna gång. Var lite tidiga, så en öl i baren i väntan på att rummet skulle bli färdigt.
Utsikt från vårt sovrumsfönster, ser trevligt ut, men det var en del röj på restaurangen på natten.
Så skönt att vakna och inte skynda sig iväg. Ronny tittade till hojjarna, och handlade lite god frukost.
Sen gav vi oss ut på stan. Via vårt summercard, som vi fick vid incheckningen, fanns det massor med gratisgrejer att göra. Vi åkte en båttur, fint först, men sen drog det på värsta ovädret, med störtregn och åska. Då var vi glada att vi valt att sitta inomhus på båten. För övrigt gav kortet gratis resa över GrossGlockner, men det hade vi redan åkt.
Som tur var hade det nästan slutat när vi kom iland. Vi hade lite leftovers på den goda pizzan som Ronny åt igår, så vi traskade hemåt (vi bor precis mitt i gamla stan). En liten lunch och då brakade regnet lös igen. Jaja, vi har ju semester, så en liten tupplur passar ju bra.
Det var även gratis att åka de olika lifterna upp på berget. Vi valde den närmaste, vilket var ett litet misstag. Häftigt att åka över grantopparna, men väl uppe fanns inget att se, äta eller dricka. En liten promenad, och sen ner igen. Promenerade längst vattnet, och åt en våffla, med otroligt mycket nutella på.
Snart var resedagarna slut, och vi var tvungna att göra en ordentlig reseplanering, så vi kom fram till Kiel i bra tid…efter det var det dags för mat igen, och Ronny åt ytterligare en wienerschnitzel 😆 Vi åt på restaurangen med alla paraplyer, men de hjälpte inte när himlen öppnade sig igen, inte markisen höll tätt, så vi fick flytta runt tills det kändes bra. Det var musikunderhållning, och det var ju trevligt, men det verkade som om de tysktalande uppskattade det mest!
Startade i värme från Seeboden. Försökte tanka på BP, men de gick så där. det finns E10 som är mycket taskigt val för våra Tigrar. Dom vill tjuvstoppa på låga varv när man drar in kopplingen. Detta händer inte när man kör E5. Så frågan var på BP vad är det som är märkt E5 (kan det vara Etanol eller Bensin) fick inget svar från dom två första jag frågade i personalen. Den tredje jag frågade sa att det inte är Diesel. Vi valde bort BP och körde tvärs över gatan å tankade Bensin E5 på ett annat bolag . Vi har fått in lite vatten i våra tankar. När det kommit en rejäl skur, så lägger det sig vatten runt tanklocket. Öppnar man då, utan att vara beredd med papper, så rinner det ner i tanken. Är det så på alla, eller beror det på fastsättningsanordningen vi har för våra Givi tankväskor? Det blir att göra storservice på bränslesystemet på våra Tigrar när vi kommer hem ,jag minns inte om jag fick bort Lenas tandborste i tanken från en tidigare resa.
Började med Rukkabyxorna, och svaljacka. Mycket fin väg hela vägen från Bodensee, till Zell am see. Strax innan uppstigningen till Gross Glockner, stannade vi, åt vår medhavda lunchmacka, och bytte om till Rukkajacka.
Angående lunchmacka…om vi haft möjligheten, har vi gjort egna mackor på morgonen, eller stannat på typ Lidl, och köpt färdiga mackor. Perfekt att bara stanna till på en fin plats och äta. Man slipper krångla sig in på ett fik, eller restaurang, mitt i lunchrusningen. Sparar både tid och pengar. Lägger hellre pengarna på god mat på kvällen istället.
Var glad över de varmare kläderna övre GrossGlockner. Runt 8 grader, och så massiv dimma på vissa ställen, att man såg kanske 75 meter framför sig. Men fräckt på något vis ändå, och lite trafik !
Väl framme i Zell, så är det ju alltid lite krångligt att hitta rätt, eftersom vi bokat boende mitt inne i staden. Efter lite trassel, hittade vi rätt, och blev anvisade en parkeringsplats där våra hojjar kunde stå.
Supertrevlig receptionist, som pratade utmärkt engelska. Hon ojade sig lite över att hennes kollegor inte var så duktiga på engelska, och ojade sig även över araberna, som ofta tryckte upp en översättningsapp i hennes ansikte, och blev arga när hon inte förstod.
Vi behövde inte betala för parkering, det borde kostat 10 E per hoj och dag. Blev även uppgraderade på rummet, eller rum, en hel lägenhet på säkert 100 kvm !!!
Tömde hela packningen, haha, om nån städerska skulle komma in nu! Skönt att få allt vädrat efter regn och det lilla rummet natten innan.
Ronny gillar att gå omkring i sin födelsekostym, efter en varm dag på hojjen. Dags att komma ut kanske !
Hade hört att fanns mycket araber i stan, och det stämde verkligen ! Ungefär häften är araber. Många kvinnor går i heltäckande och en del har bara en liten springa för ögonen.
Jag försökte läsa på men hittar inte riktigt varför. Har hört att en rik shejk har köpt nåt flott hotell, och en intensiv kampanj har förts på arabiska resebyråer.
Hittade några artiklar i lokala tidningar. En del säger att de inte överlevt utan araberna, de omsätter mycket pengar. Men jag hör också irritationen för att de visar så lite respekt. De som jag ser, äter glass och dricker kaffe, ingen alkohol, och förmodligen inget griskött. Inget party på kvällarna, som det var förr…Men de som kommer hit, är nyfikna på en annan kultur. I en artikel från 2021, står det att tyskarna och österrikare återkommer till Zell am see.
Efter en trevlig kväll på stan, med pizza, som Ronny ansåg var det bästa han ätit, själv åt jag en pasta med lax, som också var mycket god.
Körde från Bled, efter en skön natt med massor med AC och tjocka täcken.
Ville svänga in på Mc-butiken Polo i Villace, så jag kunde köpa mig ett par nya handskar. De andra tappade jag bort Piran, antagligen tappade jag dem när jag packningen till hojjen. Hittade ett par som verkar bra, och Ronny köpte ett par nya knäskydd till sina jeans. De gamla hade limmet på kardborren släppt, så de flyttade sig hela tiden. De tålde inte extrem hetta…
Vi tog ut riktningen på Garminen, och körde iväg. Fina vägar, igen, men så började det stå skyltar Kranjska Gora. Hmm, tänkte jag, Kranjska ligger ju västerut, och vi skall ju norrut? Men det stämde, vi hade bockat i -ej motorväg, så då var vi tvungna att köra lite runt, och över bergen. Men ingen nackdel, vägarna var fina, inte så kurvigt som igår. Mitt uppe på berget gick gränsen till Österrike. Vi stannade och köpte vinjetter, så vi inte behöver oroa oss för att hamna på motorväg.
Vi hade bokat ett pensionat i lilla staden Seeboden. En halvtimme innan vi kom fram, så kom ett monsunregn utan dess like! Vi hade stannat och tagit på oss regnjackor. Dock inga regnbyxor. Körde till närmsta busskur, och fick vänta tills det värsta dragit över.
Väl framme, fick vi världens minsta rum, och toa i korridoren! Värdinnan pratade bara tyska, och babblade på. Och sen höll jag på att köra på en cyklist, när vi skulle flytta hojjarna från det luriga vita rullgruset, till baksidans trygga asfalt. Då var tårarna nära…
Men sen blev det solsken, kläderna upphängda i en inglasad typ veranda, så allt kommer vara torrt imorgon. En öl på ett litet kafe, och lite godis, så är allt i ordning igen…
Väldigt speciell inredning på detta pensionat.
Tog en promenad till en restaurang vid sjön. Åt mycket goda tjocka revben, bästa maten på denna resan.
Lite trist att stränderna är privata, man kan bara komma fram till sjön på några små ställen.
Det blev en tidig kväll, tittade lite på Itchy boots, när hon kör i leran i Liberia, och inser att vi har det ganska bra.