Mellanlandade i Bryssel, där Ronny var mäkta imponerad av Tintins raket. (Tintin är från Belgien)
Och eftersom det var nyårsdagen, och officiella pizzadagen, fick det pizza på hemvägen, en mycket god sådan.
Jag och Ronny, Ulf och Susanne har i många år gjort en resa vid nyår. I år var vi i Lissabon
Mellanlandade i Bryssel, där Ronny var mäkta imponerad av Tintins raket. (Tintin är från Belgien)
Och eftersom det var nyårsdagen, och officiella pizzadagen, fick det pizza på hemvägen, en mycket god sådan.
Det finns restauranger överallt, små krypin, med bara 4-5 bord, och en kock längst in. Just denna resturang var trevligt dekorerad med orkar, och porslinstuppar. Dessa tuppar är typ deras dalahäst, och naturligtvis finns det en historia bakom….som jag inte kan.
En fin liten by, med en nationalpark. I parken har det byggts hus, som säkert inte var billiga.
Vi tog en färja över floden, och besökte kristussymbolen. Den byggdes som en hyllning till Portugal, för att de inte blandade sig in i andra världskriget. Den var inte så turistanpassad, det gick knappt att mötas i den sista trappan, men imponerande när man kom upp.
Det går massor med spårvagnar överallt. På en del ställe var det tur att backspeglarna på bilarna var invikta.
Monumentet är beläget vid floden där fartyg avgick på långa upptäckts- och handelsresor med Indien och Orienten, och det hyllar Upptäcktsresornas epok – främst Portugals del i den – under 1400- och 1500-talen.
Minnesprojektet utformades 1939 som ett tillfälligt landmärke under den världsutställning som ägde rum i staden 1940. Då firade Portugal 800 år sedan landets bildande och 300 år sedan befrielsen från Spanien.
Det konstruerades ursprungligen som en provisorisk installation på torget Praça do Império och som del av en stadsförnyelse. 1943 revs dock den ursprungliga konstruktionen, tillsammans med andra tillfälliga byggen från världsutställningen.
1958 beslöts att resa ett permanent minnesmärke. Detta stod färdigt 1960, med skulpturer på 33 av dem som deltog i Portugals utforskande av fjärran.
Ännu en härlig dag, med sol.
I Lissabon äter man Pastel de Bele’m, en liten pajliknande kaka med typ vaniljkräm i.
Gott till båda te och GT
Trevliga glas, så man inte blir kall om händerna .
Man mår bra efter fika och lite sol på det…
Gråaste hösten hemma i Sverige, som jag varit med om på länge. Så på förmiddagen, gick vi en kort promenad och kom till en underbar utkiksplats. Och solen sken, och vi bara njöt!