Det blev en tuff sista dag. Nästan 40 mil, och varmt med mycket trafik.
Hela resan var runt 300 mil, och bara 10 minuters regn. Bra jobbat, tycker jag.
Men så skönt att komma hem, och sova i sin egna säng, i vårt svala sovrum i källaren. Första gången med täcke på 14 dagar.
Petra kom med en kasse mat, och sen blev det ett dopp, och en stilla dryck vi sjökanten.
Inte så lång tur idag, cirka 20 mil. Väldigt fin väg, via Smedjebacken, Fagersta och Surahammar.
Men innan Eskilstuna, tog vi en sväng till Mc-collection i Västerås. Och där träffade vi naturligtvis en hel hög med Bonnevillar, och naturligtvis kände Ronny nån utav dem.
Fin liten slingrig väg mot Eskilstuna.
Videofilm kommer inom kort….
Inga parkeringsbekymmer idag, det fanns en mc-parkering 30 m. från hotellet. Checkade in, tog en liten vilopaus, och sen lite käk.
Därefter tog vi Speedwaybussen till Smedarenan, och såg hur Smederna krossade Västervik. På vägen tillbaka, släppte bussen av oss utanför Bishops arms. Har blivit några besök på denna kedjan…
Efter en GT så promenerade vi mot hotellet i den varma kvällen. 23 grader kl 22, fantastiskt. Vi gick förbi ett häftigt konstverk som heter Pin point, och gjord av Olov Tällström. Verkligen fräckt !
Imorgon tar vi ett krafttag, och åker hela vägen hem till Härryda. Har hört att Sixten längtar efter oss, och jag längtar också lite hem….
Efter en fin körning från Sundsvall, kom vi fram till Falun. Checkade in på hotellet, och slängde oss ut i nöjeslivet ! Förvånande så var det kö på många restauranger, så till slut hamnade vi på pub Dublin. Där åt Ronny en bedrövlig schnitzel och jag åt en pasta…tidigt i säng, så vi är möra efter nästan 30 mil.
Morgonen började dåligt. Hotellet tog in för många på frukosten, vilket skapade köer, och att det inte fanns några sittplatser. Till slut gick Ronny in i köket, och fick en bricka, så vi kunde bära vår frukost till foajén, och äta där. Imorgon har vi bokat frukost kl 7, så hoppas det blir bättre då.
Sen tog vi en promenad till gruvan. Fint väder, varmt och skönt.
Efter ett besök på 67 meters djup, tittade vi även på de imponerande vattenhjulen och vajerhjul, eller vad det nu hette.
Vi har nu på denna resan lyckats besöka 5 st. världsarv, Höga kusten, Gammelstadens kyrkby, Engelbergs bruk och Falun.
Efter besöket var det lunch, dagens med kött, sås och potatis. Så gott efter all pommesmat.
En liten powernap, och sen var vi redo att fira ölens dag ordentligt.
Världsarvet Hälsingegårdar är ett världsarv instiftat den 1 juli 2012 som Sveriges femtonde på världsarvslistan och omfattar sju av totalt drygt tusen bevarade Hälsingegårdar Världsarvsgårdarna är uppförda under 1800-talet och anses representera de mest välbevarade och representativa exemplen för byggnadstraditionen och dess kulturella särdrag.
Vi svängde in på gården Västeräng, i närheten av Delsbo. Den består av 3 gårdar med över 20 byggnader, från 1800-talet.
Gårdarna är riktiga skrytbyggen, för sin tid. De användes som gästgivaregård, och hade ofta stora festsalar, som var rikt utsmyckade. Även sovrummen var ofta målade, och var bäddade med det finaste linnet.
Ol-Ers hus var för dagen inte öppen för en guidad visning, men man fick gärna gå runt och titta.
Gården drivs idag som ett modernt jord-och skogsbruk, med lösdrift för kossor och deras kalvar. Här bor två generationer. Vissa ängar slås fortfarande med lie, för att bevara mångfalden.
Proppmätta efter Kina-restaurangen, gick vi en runda och hamnade på Bishops arms. Där träffade vi ett gött gäng, de körde iofs HD, men de var från Alingsås/Borås. En av tjejerna hade bott ett par kilometer från mitt barndomshem. Liten värld ibland.
Började dagen med försöka äta frukost på hotellet. Total kaos, kaffe, te och juice var slut, och maskinerna ur funktion…och kalla ägg…
Vi körde några mil på E4. Den är rätt tråkig, så bestämde oss för att vingla ut på lite småvägar. Vår nya Gps, har litegrann att lära oss, så körningen blev inte riktigt som vi tänkte oss. Hade inte gjort någon extra macka vid frukosten, så letade efter ett lunchställe. Aha, golfklubb brukar vara bra! Har nog aldrig ätit tråkigare mat på en golfklubb. Ni behöver inte stanna vid Puttom Golf
Vidare på E4, det blåste sjukt mycket! Helt plötsligt säger Ronny -jag måste stanna, jag är jättetrött. In på en tapp, och tur var det, för där träffade vi Frank och Lisa, på väg uppåt.
Det blev en trevlig fika, och då sa Frank nåt som fick mig fundera… Det blåser väldigt mycket på Högakustenbron!
Jag brukar inte vara rädd för att köra, men pulsen steg när vi närmade sig bron.
När vi väl kom ut på bron, så var det inte så farlig till att börja med. Först när jag körde förbi första pelaren, så avtog vinden, för att sedan ta tag igen. Andra pelaren var ännu värre, för där mötte vi en lastbil samtidigt. Jag såg hur Ronny vinglade och hörde hur han skrek till..kan säga att vi stannade strax efteråt och pustade en stund…
Nu har vi kommit fram till Sundsvall, och lite god mat. Det blir nog en tidig kväll, för imorgon blir det dryga 30 mil till Falun.
Dagen började sådär…en av hojjarna var helt död. Ingen kräm alls i batteriet. Det hade kommit en kraftig regnskur på natten, så kanske vatten letat sig in i nåt elektriskt, och tömt batteriet. Ronny köpte ett par startkablar, och sen startade den perfekt.
Lite bensin, och sen iväg mot Umeå. Först en bit på E4, men sen valde vi småvägar. Små raka vägar, men rätt dåligt skick. Regnet hängde runt oss, men vi fick bara en liten skur.
Väl framme checkade vi in, och ställde hojjarna i ett p-garage, så hoppas de startar imorgon.
Umeå ser ut att vara en designmedveten stad. Mycket fina byggnader och björkar, naturligtvis.
Nu har vi ätit på en Kinaresturang, så mycket mätta..
Piteå å ogästvänlig motorcykel parkering . Vi har klarat oss från böter än .Gick runt i Piteå på Sveriges första gågata, från 1966. Det var mycket folk ute på alla åldrar, så vi var inte äldst. Mitt nyårslöfte tickar på å ligger riktigt bra till nu .
Dagens aktivitet var att inte att köra Triumph, det blev bussen till Piteå havsbad. Vi brukar ta någon stoptoppdag på en mc-semester (några dagar på en 2 veckors period) Väl där så blåste det, men varmt. Sanden slipade vår hud på våra kroppar,det blev att flytta upp till gräset, där var det bra. Blev en medhavd dryck, gött va de. Väl tillbaka till hotellet så blev det dusch å hästhoppning på tv, jag somnade direkt, lite roligt att Helena Lundbäck vann efter så många års uppehåll. Och så fortsätter vi att klia på alla myggbett från Särna och Åre….
Efter lite god mat i Arvidsjaur, och sköna sängar på Arvidsjaur Lodge, så var vi utvilade, och kom iväg tidigt för att vara oss. Fick även lite goa pussar från den 10-veckor gamla beaglevalpen på hotellet.
Bra vägar idag, ett litet vägarbete, med makadam, men sen full fart. Raka vägar men lite annan natur, än längre upp i fjällvärlden.
For till Luleå, och tog en paus i en park, och åt våran medhavda fika. Därefter körde vi till Gammelstaden.
Förr fanns det kyrkoplikt. De som hade långt att resa behövde ”bara” kommer varannan eller var tredje helg, beroende på hur långt de hade att resa. De kom till kyrkbyn på Lördagen, och umgicks, och bodde i sina små stugor. På söndagen var det kyrkan, och sen åkte man hem igen. Varje by hade sin egna gata.
I Gammelstaden finns kvar ca 400 stugor, enkla små privatägda stugor, utan vatten men numera med el. De äldsta är från början av 1600-talet. Det har funnits kyrkbyar runt om i Norra Sverige, men det mesta är borta nu. Därför är denna kyrkbyn unik, och finns med på listan över världskulturarv.
Mot Piteå, bara en liten tripp på 5-6 mil. När vi stannade och tankade i Älvsbyn, kom det fram en pratsjuk herre och snackade lite. Han menade på att pandemin inte märktes, då allt var som det brukade. Ingen trängsel, ingen gick på krogen, ingen som åkte kollektivt, möjligtvis kunde det bli lite mycket folk på affären, men då skickade han in frugan…dessutom varnade han oss för Piteborna, de använder inte blinkers, kan inte högerregeln, och allmänt dåliga bilförare. Hitintills tycker jag inte de är värre än nån annan.
Många långa och raka vägar…
Stannade vid krogen i skogen…tyvärr stängd …
e
Först forslades det malm här, i nästan 45 år, sedan blev det en turist attraktion, och nu är den nedlagd.
Ronny å Lena på en Go Tiger Tur
Idag blev resan mellan Dorotea å Arvidsjaur ca 30 mil. Detta var ett resemål som man kan drömma om, man ska asfaltera om Sverige på ca. 10 år ,det är rätt bra tempo på jobbet, och där man åsidosätter säkerheten på vägen (ca 30 km) av den vägen vi körde i dag . Vägen är skyltad 100 km/ h , å sen kom första makadamlagningen (stenar mellan 16-32 mm) helt utan förvarning i hela körfältet, stora som en dubbelsäng eller en enkelsäng.Detta är inte så bra om kommer med motorcykel, hela hojen studsar till å man har mist styrkontrollen i några metrar efter ett sådant hopp , jag gissar vi passerade ca 35 st lagningar ett 10tal hade varning. Det här kändes inte bra. Väl framme där dom höl på med nyasfaltering, så var det någon beige jävla arbetsledare i en flakbil, han måste jag prata med. Jag fick mitt samtal med honom, han försökte förklara att dom inte hade mer varningsmärken. Det här är inte ok sa jag, den beige arbetsledaren kan inte köra motorcykel privat
Dagens kultur blev tur till en linbana utan vajer som har varit världens längsta. Tråkigt att man slarvar bort ett sådant kulturarv , vi var på en spännstation, där det har funnits drivning å någon spännfunktion, en sådan vajer måste skiljt en hel del i längd om den är 20 minus eller 30 plusgrader på längden .
Väl framme på Hotellet efter en liten regnskur på några mil , den sköljde bort dom mesta dom döda insekterna på kläder å hojarna. Sen kom en go belöning det fanns Härryda Ölkorv i Arvidsjaur, givetvis blev det öl till, den Lena tog en hel flaska vin från vår egna minibar .Ha de Gött Ronny å Lena
Det händer inte mycket i Dorotea. Tre a-traktorer som kör omkring, varav en spelar Eddie Meduza på hög volym.
Resan hit var varm och på lite tråkiga vägar ..nu kliar vi på våra myggbett, och rengör hjälmarna.
