Förra året stannade vi i Bamberg. Och nu längtade vi tillbaka dit. En sån fin stad ! Bra körning till att börja med, men sen började det…
Umleitung…de som har kört småvägar i Tyskland vet vad det innebär. En väg är helt plötsligt avstängd, och det kan vara flera kilometer omväg, om man ens hittar! Efter fjärde umleitung, körde vi ut på motorvägen, och bara gasade mot Bamberg.
Träffade ett par Bambergier, som trivdes i sin stad. De tyckte det var kul med en stad dit folk gärna kom. Fast riktigt bombergier blir man först som tredje generation. De tipsade oss om att besöka Dominikanerstrasse. Det låg bara runt hörnet, från där vi satt. Där serveras deras speciella öl, Rauchbier. Det har smak av varmrökt lax, och rökt korv. Hmm, behöver inte prova det igen. Men stämningen på gatan, är härlig. Både lokala förmågor, och turister.
Man får väl prova…Näää…Man köpte öl i luckan, och stod sedan på gatan och drack.Pant på glaset, 2 Euro
Bodde på Hotel international, en liten bit utanför centrum. Betalade 836:- utan frukost. Och även här glömde de ta betalt för parkeringen i garaget. Annar skulle de ha kostat 20 Euro. Litet och trång, ingen AC, men lagom varmt ute, så man kunde ha fönstret vidöppet. Lugnt med trafik utanför. Däremot en fläkt i badrummet, som väsnades så mycket, att det inte gick att tänka.
Vi körde till Augsburg…Fina vägar ungefär hälften.
Åt god mat på en liten japansk restaurang, drack japansk öl till.
Augsburg är en studentstad, men fick ingen känsla riktigt. Får fundera lite och uppdatera senare. Långa spårvagnar hade de i alla fall !
Ibis Augsburg Koeningsplatz 1146:- ingen frukost, men parkering i garaget, som vi egentligen skulle betala, men vi ”glömde bort” det, och eftersom ingen påminde oss, så blev det gratis denna gång. Var lite tidiga, så en öl i baren i väntan på att rummet skulle bli färdigt.
Utsikt från vårt sovrumsfönster, ser trevligt ut, men det var en del röj på restaurangen på natten.
Så skönt att vakna och inte skynda sig iväg. Ronny tittade till hojjarna, och handlade lite god frukost.
Sen gav vi oss ut på stan. Via vårt summercard, som vi fick vid incheckningen, fanns det massor med gratisgrejer att göra. Vi åkte en båttur, fint först, men sen drog det på värsta ovädret, med störtregn och åska. Då var vi glada att vi valt att sitta inomhus på båten. För övrigt gav kortet gratis resa över GrossGlockner, men det hade vi redan åkt.
Som tur var hade det nästan slutat när vi kom iland. Vi hade lite leftovers på den goda pizzan som Ronny åt igår, så vi traskade hemåt (vi bor precis mitt i gamla stan). En liten lunch och då brakade regnet lös igen. Jaja, vi har ju semester, så en liten tupplur passar ju bra.
Det var även gratis att åka de olika lifterna upp på berget. Vi valde den närmaste, vilket var ett litet misstag. Häftigt att åka över grantopparna, men väl uppe fanns inget att se, äta eller dricka. En liten promenad, och sen ner igen. Promenerade längst vattnet, och åt en våffla, med otroligt mycket nutella på.
Snart var resedagarna slut, och vi var tvungna att göra en ordentlig reseplanering, så vi kom fram till Kiel i bra tid…efter det var det dags för mat igen, och Ronny åt ytterligare en wienerschnitzel 😆 Vi åt på restaurangen med alla paraplyer, men de hjälpte inte när himlen öppnade sig igen, inte markisen höll tätt, så vi fick flytta runt tills det kändes bra. Det var musikunderhållning, och det var ju trevligt, men det verkade som om de tysktalande uppskattade det mest!
Startade i värme från Seeboden. Försökte tanka på BP, men de gick så där. det finns E10 som är mycket taskigt val för våra Tigrar. Dom vill tjuvstoppa på låga varv när man drar in kopplingen. Detta händer inte när man kör E5. Så frågan var på BP vad är det som är märkt E5 (kan det vara Etanol eller Bensin) fick inget svar från dom två första jag frågade i personalen. Den tredje jag frågade sa att det inte är Diesel. Vi valde bort BP och körde tvärs över gatan å tankade Bensin E5 på ett annat bolag . Vi har fått in lite vatten i våra tankar. När det kommit en rejäl skur, så lägger det sig vatten runt tanklocket. Öppnar man då, utan att vara beredd med papper, så rinner det ner i tanken. Är det så på alla, eller beror det på fastsättningsanordningen vi har för våra Givi tankväskor? Det blir att göra storservice på bränslesystemet på våra Tigrar när vi kommer hem ,jag minns inte om jag fick bort Lenas tandborste i tanken från en tidigare resa.
Började med Rukkabyxorna, och svaljacka. Mycket fin väg hela vägen från Bodensee, till Zell am see. Strax innan uppstigningen till Gross Glockner, stannade vi, åt vår medhavda lunchmacka, och bytte om till Rukkajacka.
Angående lunchmacka…om vi haft möjligheten, har vi gjort egna mackor på morgonen, eller stannat på typ Lidl, och köpt färdiga mackor. Perfekt att bara stanna till på en fin plats och äta. Man slipper krångla sig in på ett fik, eller restaurang, mitt i lunchrusningen. Sparar både tid och pengar. Lägger hellre pengarna på god mat på kvällen istället.
Var glad över de varmare kläderna övre GrossGlockner. Runt 8 grader, och så massiv dimma på vissa ställen, att man såg kanske 75 meter framför sig. Men fräckt på något vis ändå, och lite trafik !
Väl framme i Zell, så är det ju alltid lite krångligt att hitta rätt, eftersom vi bokat boende mitt inne i staden. Efter lite trassel, hittade vi rätt, och blev anvisade en parkeringsplats där våra hojjar kunde stå.
Supertrevlig receptionist, som pratade utmärkt engelska. Hon ojade sig lite över att hennes kollegor inte var så duktiga på engelska, och ojade sig även över araberna, som ofta tryckte upp en översättningsapp i hennes ansikte, och blev arga när hon inte förstod.
Vi behövde inte betala för parkering, det borde kostat 10 E per hoj och dag. Blev även uppgraderade på rummet, eller rum, en hel lägenhet på säkert 100 kvm !!!
Tömde hela packningen, haha, om nån städerska skulle komma in nu! Skönt att få allt vädrat efter regn och det lilla rummet natten innan.
Ronny gillar att gå omkring i sin födelsekostym, efter en varm dag på hojjen. Dags att komma ut kanske !
Hade hört att fanns mycket araber i stan, och det stämde verkligen ! Ungefär häften är araber. Många kvinnor går i heltäckande och en del har bara en liten springa för ögonen.
Jag försökte läsa på men hittar inte riktigt varför. Har hört att en rik shejk har köpt nåt flott hotell, och en intensiv kampanj har förts på arabiska resebyråer.
Hittade några artiklar i lokala tidningar. En del säger att de inte överlevt utan araberna, de omsätter mycket pengar. Men jag hör också irritationen för att de visar så lite respekt. De som jag ser, äter glass och dricker kaffe, ingen alkohol, och förmodligen inget griskött. Inget party på kvällarna, som det var förr…Men de som kommer hit, är nyfikna på en annan kultur. I en artikel från 2021, står det att tyskarna och österrikare återkommer till Zell am see.
Efter en trevlig kväll på stan, med pizza, som Ronny ansåg var det bästa han ätit, själv åt jag en pasta med lax, som också var mycket god.
Körde från Bled, efter en skön natt med massor med AC och tjocka täcken.
Ville svänga in på Mc-butiken Polo i Villace, så jag kunde köpa mig ett par nya handskar. De andra tappade jag bort Piran, antagligen tappade jag dem när jag packningen till hojjen. Hittade ett par som verkar bra, och Ronny köpte ett par nya knäskydd till sina jeans. De gamla hade limmet på kardborren släppt, så de flyttade sig hela tiden. De tålde inte extrem hetta…
Vi tog ut riktningen på Garminen, och körde iväg. Fina vägar, igen, men så började det stå skyltar Kranjska Gora. Hmm, tänkte jag, Kranjska ligger ju västerut, och vi skall ju norrut? Men det stämde, vi hade bockat i -ej motorväg, så då var vi tvungna att köra lite runt, och över bergen. Men ingen nackdel, vägarna var fina, inte så kurvigt som igår. Mitt uppe på berget gick gränsen till Österrike. Vi stannade och köpte vinjetter, så vi inte behöver oroa oss för att hamna på motorväg.
Vi hade bokat ett pensionat i lilla staden Seeboden. En halvtimme innan vi kom fram, så kom ett monsunregn utan dess like! Vi hade stannat och tagit på oss regnjackor. Dock inga regnbyxor. Körde till närmsta busskur, och fick vänta tills det värsta dragit över.
Väl framme, fick vi världens minsta rum, och toa i korridoren! Värdinnan pratade bara tyska, och babblade på. Och sen höll jag på att köra på en cyklist, när vi skulle flytta hojjarna från det luriga vita rullgruset, till baksidans trygga asfalt. Då var tårarna nära…
Men sen blev det solsken, kläderna upphängda i en inglasad typ veranda, så allt kommer vara torrt imorgon. En öl på ett litet kafe, och lite godis, så är allt i ordning igen…
Väldigt speciell inredning på detta pensionat.
Tog en promenad till en restaurang vid sjön. Åt mycket goda tjocka revben, bästa maten på denna resan.
Lite trist att stränderna är privata, man kan bara komma fram till sjön på några små ställen.
Det blev en tidig kväll, tittade lite på Itchy boots, när hon kör i leran i Liberia, och inser att vi har det ganska bra.
Försökte komma iväg tidigt, och vid 9-tiden var hojjarna packade och klara, svetten rinner så det svider i ögonen..man kan säga att det började bra, vaknade ca kl 0420 satt fastklibbad i sängen. Det med att ha ett svalare rum med taskig AC gick så där. Vi provade ha öppet fönster under natten. På morgontimmarna kom morgonsolen som lös rätt in i rummet och gårdagens värme steg på vån 4 utan AC. Det var mer än varmt. Men vi var på hojarna allt klart kl 09:00 då säger Lena -var är mina handskar ?(sommarmodell) Det blev att kontakta uthyrare, kolla rummet, 4 trappor upp, nä dom är borta. Lena fick plocka fram Rukka, nästan vinterhandske som har varit svår att ta på och av .
Våran GPS var inte så samarbetsvillig. Vi försökte göra en bra reseplan. Vi tänkte vi skulle börja med 5 mil motorväg och sedan några pass över Postaja å Kuk. Det blev rätt små vägar som den valde med lite samförstånd med Google maps. Det blev de mest extrema småvägar vi har åkt på. Det var asfalt men gick inte att möta någon, givetvis blev det lite grus också fast det inte skulle vara det. Inga räcken och man ramlar kanske dom aldrig hittar oss. Detta pass blev ca 12 mil, dom flesta kurvorna var typ garagevändningar. Som högst var det 1280 möh.
Ett extremt bra parti med superasfalt, inga hålor eller spårigheter och rejäla räcken visade det sig att man kör Race där. Podnanos. Snabbaste bil upp vinner, tydligen kör man upp där med äldre F1 å dom extremaste rally bilarna. Vi åkte ner…
Vi bor nu i en liten lgh i Bled som var sval när vi kom in ca 27 grader vi satte på AC å tvingade ner rumstemp till 24 grader. Vårat samtalsämne när vi kom på rummet handlade om problem svettningar när kroppsdelar klibbar ihop, det lär finnas saker som hjälper kvinnor men ej för män.
Kvällen är här å minibaren är slut vi måste gå handla nu och hungern finns. ojoj det blev att plocka fram regnkläder, ett riktigt kraftigt åskväder dundrade på. Men det upphörde, så vi kunde ta en promenad in till centrum. Tyvärr mörkt, så vi kunde inte se den vackra sjön…
Schnitzel och Gordon blue-kyckling och var sin öl, sen är vi färdiga för sängen…
Idag var det inget planerat, utan en riktig slappardag…Vi började med att att ta ett dopp, ett stenkast från vårt rum.
Det här är på strandpromenaden, på ena sidan restauranger, och på andra sidan havet. Folk sitter på stenarna och solar, och många går ner i bara badkläder, tar ett dopp och går hem igen.
Vattnet är supersalt, jag flyter som kork, Ronny får hålla i mig, så jag inte driver bort. Han står stadigt på botten, och kan inte flyta alls. Varmt och härligt, man vill aldrig gå upp. Kanske för att ta en drink…
Piran är en väldigt fin liten stad, med massor med gränder och små gator. Inga bilar för köra där, förutom dem som har ett speciellt tillstånd, för att hämta eller lämna. Motorcyklar däremot, för köra in och det finns massor med p-platser för dem.
Boendet var ett litet rum på 4 våningen. Vi bodde 3 nätter, och betalade 2710:- Dock…AC:n fugerade inte nästan alls. Och det blev ju inte bättre av att det var minst 35 grader varmt, och skyhög luftfuktigheten. Till natt 2 fick vi en fläkt, så då var det lite bättre, men sista natten var hemsk. Kladdig på hela kroppen, och allt var fuktigt. Sköljde upp lite svettiga kläder, det torkade nästan inte på två dygn…Ni kan tänka er hur allt luktar…
Eftersom det är en kuststad, åt vi fisk på kvällen. En stort fat med två olika sorters bläckfisk, två olika sorters fisk, och kräftor. Rätt ok, men vi kom överens om att lite mer sås hade varit gott.
Efter en bedrövlig het natt, fick det bli ett morgondopp. AC:n fortfarande dålig, men så bor vi längst upp, där solen bränner på taket. Längre ner i huset är det svalare, dit når inte solen, bland de trånga gränderna.
Vi hade bestämt oss att åka till en grotta som är så speciell att den fått världsarvsstatus. Skocjangrottan – inte bara en grotta, utan även världens största underjordiska ravin.
Den underjordiska ravinen bildades när floden Reka grävde sig ner i den mjuka kalkstenen. En 4 kilometer lång och pampig grotta blev resultatet, med floden som hela tiden brusar nere i ravinen. Där grottan tar slut försvinner floden in i berget och kommer inte ut förrän 4 mil längre söderut i Italien.
Det fanns tre vägar upp, vi tog mellanmodellen tror det var 600 trappsteg, inget var det andra likt. Vi började i ca 12 grader och slutar med +30 grader, -helvete jag mår inte riktigt bra, Lena är också rätt tagen. Vi går vidare, helvete va sugen jag är på en CocaCola. Kan det ha något med inget te på två dagar. Väl uppe fick vi köpa den önskade drycken, det var gött. Koffien å socker lyfter mig å Lena,nu mår vi bra igen .
På väg tillbaka med GråTiger som vi åker två på, kan Lena kan filma när jag kör. Piran, det är som en liten Sjörövarstad. Känns som att köra in i en filmkuliss. (som är bilfri, MC är ok )
Väl tillbaka blev det bad i havet å högkvalite Pizza med Öl . Mycket pizza, så vi fick med oss en låda, perfekt lunch dagen efter.
Fin körning nästan hela dan, men varmt. Stannade och åt våra medhavda mackor på en parkeringsplats, och fick än en gång nytta av våra stolar.
Vi förstod att det var en populär mc-väg, då vi mötte massor med mc. Det var bitvis en väldigt kurvig väg, och naturligtvis var kameran på. Uppdatera med filmklipp senare…
Efter en inte alltför lång dag, trots långa köer på slutet, så kom vi till Piran. Man får inte köra in med fordon i Gamla stan, och när jag upptäckte det på Booking, blev jag helt förskräckt. Parkeringen är 1,5 km från centrum, och det går pendelbussar hela tiden. Ni som kört mc, vet hur mycket packning man vill ha med sig upp på rummet, mc-kläder och hjälmar. Jag kontaktade boendet, och frågade om det gick att avboka, för vi har så mycket tung packning med oss. Men då meddelade de oss, att mc fick köra in i stan, man kunde tom köra fram mellan gränderna och stanna och packa av, för att senare köra till en parkeringsplats ca 200 m bort.
Vi bestämde oss för att gå de 200 metrarna, bookinagenten bar en väska och visade var det var. När vi kom fram till porten, sa hon att det är här, och bara upp, upp, upp….
Naturligtvis 4 trappor, ingen hiss !!! Jag släpade upp våra hjälmar och två väskor, fick gå flera gånger. 37 grader !! Sen var jag tvungen att vila en stund, för att gå ner till Ronny, och hämta resten av packningen. Det tog säkert en timme att hämta sig efter det passet. Sen hjälpte det inte att AC inte fungerade så bra.
Det var så varmt att Ronny sa att han inte kände igen sig själv….
Men efter lite vila, så var det dags för ett dopp. Man badar från piren, ca 50 meter från vårt rum. Helt ljuvligt !!!!
En snabb dusch, efter de 4 trapporna upp, och sen ut för att leta mat. Först och främst lite frukostmat, bröd, juice, skinka och ost. Lite öl och snacks, och upp för 4 trappor igen.
Sen hittade vi en restaurang, där det fanns ett bord. Åt pasta av olika slag, och sen en promenad utefter piren. Och sedan 4 trappor upp, men det visade sig att det var bra träning inför morgondagen.
Kvällen var lugn och tyst, bilfritt centrum är verkligen en skön grej.
